Beastie Boys slåss för din rätt texter

Svenska riksdagsmän har immunitet från åtal för allt de gör i tjänsten. De kan varken åtalas för brott eller stämmas civilrättsligt för saker som de gör i egenskap av folkvalda ledamöter, om inte riksdagen särskilt beslutar om det med fem sjättedelars majoritet. Så här är det i alla demokratier, och så måste det vara. Annars… Atom And His Package möter Beastie Boys ”Licensed to ill”? Halstatueringar + risig kvinnosyn = sena 80-talisterna/tidiga 90-talisterna i ett nötskal. *ogilla* Andreas: Om ett år kommer den här genren vara lika het som Insane Clown Posse. Krille: Är det inte dags för dem att få en revival? Som expertkommentator ser vi en dam mitt på ... Sabotage Beastie Boys, Ill communication (1994) Mikrofonkåt Petter, Mitt sjätte sinne (1998) Never there Cake, Prolonging the magic (1998) Tåg & flyg & båt Fläskkvartetten, Jag ger vad som helst för lite solsken (1998) Wandering star Portishead, Dummy (1994) Remember feat. Robyn Christian Falk, Quel bordel (1999) Det talas mycket om humor just nu. Och om vad som är, respektive inte är, roligt. På SVT diskuteras Alex Schulmans ölhällande över Niclas Strömstedt i ett underligt avsnitt av Debatt som varvar Viggo Kravatt Cavlings nasala påhejanden och Björn Ranelids orangea ansikte skorrandes haranger om “en Shakespear” och “en Chaplin”.Det rådde så att säga en allmän förfäran över ... Inte minst när de i finalen låter We fight for rock n roll glida över i en cover av Beastie Boys gamla rap/rock-crossover hit Fight for your right to party. Och det är ju det vi gör: vi slåss för vår rätt till rock n roll-party så länge det går. * * * För att det inte längre blir kommunikation på lika villkor, utan för att det blir mer av ett störande element. En sådan sak som man bör undvika på Twitter, det är att referera från diverse seminarier, föreläsningar eller debatter som man besöker. Det är lustigt hur saker och ting kan betyda helt olika beroende på sammanhang. Som när Thåström sjunger ”ingen sjunger blues som Jeffrey Lee” och menar det rätt så bokstavligt, det vill säga, att den numera avlidne Gun Club-sångaren hade en unik röst och ett unikt uttryck.Han menar inte nödvändigtvis att ingen sjunger blues bättre än Jeffrey Lee Pierce (även om det är ... Först när jag går ner för trappan mot tunnelbanans plattform känner jag det. Det där som musik i lurar kan göra med en. När det blir som ett soundtrack som sätter stämningen till bilden och karaktärerna. Beastie Boys 'So wat'cha want' börjar och något händer med stegen. De blir tyngre, gången mer rytmisk, blicken - livsfarlig. Då och då skär sig kombinationen, men räddas av de humoristiska inslagen som är en blinkning till oss i publiken. När fiendeskeppen bekämpas genom Beastie Boys är det så fånigt att jag läser det som en bön direkt från manusförfattarna om att vi för allt i världen inte ska ta allt det här på för stort allvar. Ledare Omslag: Vikarien. 2/2001 - Gotta do my stuff! ISSN 1403-5642 Redaktörer och ansvariga utgivare: Tony Ernst & Oskar Ponnert Redaktion: Fredrik Lindskoug Daniel Möller Jenny Sörby

Pappa Kalle: 2009